Det är knappt en månad kvar tills jag tar studenten(!!). Helt sjukt egentligen. Frågan som säkerligen många har ställt sig, är ju vad man ska göra efteråt. Hela rutinen med vakna-skola-äta-fritid-träna-läxor-sova-vakna-skola-fritid-helg-sova-äta-träna-vakna-skola-lov-...-(infinity!), som man haft sen sex år gammal, kommer att försvinna. Säkerheten försvinner, nu ska man plötsligt stå på sina egna två ben. LOVEN FÖRSVINNER, nu kommer man bara snacka om semester, för även om man går börjar på högskola måste de flesta jobba under tiden.

 

Jag sitter nu och funderar på om jag ska ansöka till en konstlinje på en folkhögskola efter sommaren. Tanken var att jag ska jobba hela nästa år, sen resa, och därefter fortsätta plugga, men det skulle vara intressant och få tillfälle att testa om jag kan utveckla min kreativa sida. Jag har nämligen inte bestämt mig om jag ska fortsätta på den akademiska linjen (går för tillfället natur-linjen) eller hoppa på en mer estetisk väg. Kneppigt och knoppigt - det här med att organisera framtiden! 

 

bye. 

Det är en underbar dag och jag måste få dela med mig - en av den ovillkorslöst bästa musikern som finns heter Andrew Bird. Han är amerikansk och spelar inom den där genren man aldrig kan sätta fingret på exakt vad det är, men Indie-folk-rock är en passande beskrivning (enligt wikipedia). Jag har lyssnat på honom i några år nu, och har för visso inte hunnit med varenda låt, men Andrew Bird är verkligen musik jag kan rekommendera! 

 

En av hans senaste låtar: 

 

Tre låtar: 

Under sportlovet har jag tagit på mig ett projekt att göra en tavla till vårt vardagsrum så just nu sitter jag och försöker planera vad för material jag ska använda. Kommer bli spännande för jag har hittils aldrig gjort något så stort konstmässigt. För det första så har man aldrig riktigt tid, men nu som student, också aldrig råd. Nu har ju mina föräldrar "beställt" tavlan så de kunde tänka sig stå för färg och material som tur är. 

 

Kom precis över de här bilderna från 2013 vår/sommar kollektion från Sisley med skådespelaren Milla Jovovich (Resident Evil, The Three Musketerrs) som är en av mina favoriter att se på film. Alltså hennes käkben är för snygga! 

 

Jag har sätt två filmer idag. Tillsammans med en kär vän gick vi och såg den svenska filmen EGO som hade premiär idag på bio. Den var lättsam, rolig och trevlig film. Värd biopengarna enligt mig. Men...

 

Jämfört med filmen jag precis såg klart var den ingenting. Det var länge sedan jag blev så emotionell när jag såg en film. Den var jättebra, och några tårar vid slutat bevisar att den har gjort ett starkt intryck! Tur var det att jag kollade i tidningen och upptäckte att tvåan senare skulle visa en film med Benedict Cumberbatch (Sherlock, Tinker Tailor Soldier Spy och snart Star Trek) och Tom Hardy (Inception, Batman, Tinker Tailor Soldier Spy). Jag brukar välja filmer efter skådespelelare såg jag insåg snabbt att den skulle vara en hit. Fel hade jag inte heller.

 

Stuart: A Life Backwards är en brittisk-amerikansk film från 2007 som handlar om en författare som stötter på en hemlös, vill skriva en bok om honom och blir sen vänner. Kortfattat. Vet ni hur otroligt jävla BRA Tom Hardy spelade i den här filmen?!? Jag älskade honom som den hemlösa Stuart som hade mycket att berätta - om sitt liv och annat. Det jobbigaste med fimen är att den är en verklig berättelse. Fast det är även det bästa med filmen, då man påminns hur annorlunda livet kan se ut för vissa. På gott och ont.

 

 

 

 

 

HOT FUZZ (!) kl 21.00 på TV6. GÅ OCH SE NU!

 

 

Jag klickade precis fram lite nyanserad konst av den amerikanska konstnären Gregory Euclide som jag föll pladask för! När det gäller konst gillar jag verkligen verk som är lite abstrakt och kluddigt (för att låta lite proffessionell sådär hehe). 

Roligt nog upptäckte jag också att Euclide också är mannen bakom bandet Bon Ivers (ett av mina favorit band bör tillägas) fantastiska bildmatrial för deras album Bon Iver, Bon Iver (se bilden längst ner) som jag länge tyckt varit speciellt fin! 

 

Jag kan knappt gå idag. Hade ett ovant jobbigt träningspass i veckan (benfys i 40 min phu!) och jobbade drygt 12 timmar igår efter skolan med catering. Var hemma halv 6 i morse. Därför är denna dag tillängnad för chillande. 

 

Precis blev jag också så inspirerad av en blogg, jenniferstroud, att läsa böcker! Jag älskar att läsa men tyvärr har det blivit ganska dåligt med det på ett tag. I alla fall, hon hade som mål för 2012 att läsa 1 meter böcker (!). Mitt nya försenade nyårslöfte har precis blivit undertecknat av mig själv, 1 meter böcker ska vara färdig läst tills 2013 nått sitt slut. 

 

Fast jag kan ju inte säga att jag läsningen blev helt bortglömd. Under vår/sommaren läste jag igenom alla 5 utgivna böcker av Song of Ice and Fire - serien av George R.R. Martin, som fler kanske känner igen genom HBO serien Games of Thrones. Jag mäte högen och den blev 32 cm! De är sjukt tjocka, men samtidigt grymt sjukt bra så jag hade inga problem att plöja igenom dem. 

 

Såg precis klart en film som heter på svenska En Förlorad Värld, från 2008. Den var otroligt vacker, en film om förbjuden kärlek, religion och förlorad oskuld. Den utspelar sig i England innan andra världskriget och det är en period som jag bara älskar i brittiska filmer. 

 

Jag brukar välja att se på många filmer just efter vilka skådespelare som är med. Oftast är det just skådespelarna som gör filmen. Emma Thompson är som alltid otroligt duktig i filmen och man måste bara älska Ben Whishaws skådespel (för tillfället mest känd som Q i Bond filmen Skyfall). Skådespelaren Michael Gambon (Albus Dumbledor i Harry Potter) gör också ett trevligt framträddande.

 

Jag läste på Wikipedia att när regissören David Yates (Harry Potter 5,6,7 och 8) hade hand om filmprojektet 2004 var skådespelarna Paul Bettany, Jude Law och Jennifer Connelly tilltänkta som huvudrollerna. De är tre av mina favoritskådespelare men filmen hade helt klart blivit annorlunda och jag är osäker på om den skulle blivit bättre. Brideshead Revisted lämnade mig nu med med en gråtklump i halsen vilket jag har svårt att förklara varför, men jag vill poängtera att är en film helt klar värd att se. 

 

 

 

Jag kunde knappt fatta det förra veckan... DAVID FREAKING BOWIE HAR SLÄPPT EN SINGEL! HOLY FREAKING SHIT!!! var väl typ min reaktion. Och om man tittade runt lite på internet var min reaktion delad med mängder av andra Bowie fans. Hela världen blev tydligen överaskad. Jag tycker det var grymt imponerande att med dagens media bevakning lyckades ingenting, inte ett knyst, komma ut innan Bowies hemsida själv presenterade nyheten. Han är otrolig den mannen! 

 

Jag upptäckte David Bowie för snart fem år sedan, innan jag skulle fylla fjorton, och hela FEM ÅR (!) fick man vänta innan han gjorde något nytt. Svårt att beskriva hur otroligt glad jag blev. Dock verkar det inte som att det blir några live spelningar och man ska lite på tidnignarna, vilket är jättetråkigt, men kan inte få allt antar jag... Väntar i alla fall spänt till hans skiva The Next Day släpps någon gång i mars!

 

Detta är en ballad men enligt Tony Visconti, en skivproducent som länge varit involverad i Bowie arbete, kommer resten av albumet vara lite rockigare. 

 

 

Önskar jag hade tålamod för sånt här skapande. Detta är otroligt bra gjort!

Alltid kommer jag tillbaka. Jag startar en blogg. Jag raderar bloggen. Sen några månader senare, "Ja men Emma nu kanske det är läge att prova igen?". Denna gång behövde jag inte starta en ny blogg. Ordnade bara upp den här lite. Kanske slår jag mitt rekord med en månad. Eller inte. Blir alltid så frustrerad ett tag in i bloggandet. 

 

Svensk musik är underskattad!

Jag har hört den här låten förut men en live version som jag aldrig lyckades identifiera.

Förutom bandet Deportees är inga av dessa låtar något jag brukar lyssna på, det brukar inte vara min stil, men ibland måste man öppna upp sig för annat. You never know, you may find something interesting!

Night Clowns!