Jag har sätt två filmer idag. Tillsammans med en kär vän gick vi och såg den svenska filmen EGO som hade premiär idag på bio. Den var lättsam, rolig och trevlig film. Värd biopengarna enligt mig. Men...

 

Jämfört med filmen jag precis såg klart var den ingenting. Det var länge sedan jag blev så emotionell när jag såg en film. Den var jättebra, och några tårar vid slutat bevisar att den har gjort ett starkt intryck! Tur var det att jag kollade i tidningen och upptäckte att tvåan senare skulle visa en film med Benedict Cumberbatch (Sherlock, Tinker Tailor Soldier Spy och snart Star Trek) och Tom Hardy (Inception, Batman, Tinker Tailor Soldier Spy). Jag brukar välja filmer efter skådespelelare såg jag insåg snabbt att den skulle vara en hit. Fel hade jag inte heller.

 

Stuart: A Life Backwards är en brittisk-amerikansk film från 2007 som handlar om en författare som stötter på en hemlös, vill skriva en bok om honom och blir sen vänner. Kortfattat. Vet ni hur otroligt jävla BRA Tom Hardy spelade i den här filmen?!? Jag älskade honom som den hemlösa Stuart som hade mycket att berätta - om sitt liv och annat. Det jobbigaste med fimen är att den är en verklig berättelse. Fast det är även det bästa med filmen, då man påminns hur annorlunda livet kan se ut för vissa. På gott och ont.